Jag har börjar fundera på om det är hösten. När det aldrig blir för kallt men heller inte för varmt för att ha en långärmad tröja på sig, när man inte får ångest av att sitta inne en hel dag, när det mitt i allt är en massa nya människor i stan, när man plötsligt tycker det skulle vara gott med te. Känns som att det varit någonting varje höst nu i fyra år som ger mig ångest och får mig att tycka synd om mig själv. Jag som trodde jag gillade höst.

Burial - Archangel

Min mamma jobbar på dagis så förr när jag var yngre och hade något ärende till henne efter skolan så gick jag dit, det var alltid lika roligt för alla barn blev tysta av häpnad när jag kom innanför dörren. "Vem är det där?", "är det din pojke?" "vad rufsigt hår han har!". En gång när jag var ute i hembyn så kom en av flickorna från dagis och berätta att hon var kär i mig.

Idag var jag efter min brorson från eftis och det var inte alls lika roligt som förut. "Vem är det där?", "va ful han e!", "haha han e jätteful!", "va fult hår han har!".

:|